blir det någonsin bättre?

[Yellow Kebyjo]

jag har varit fri från självskadebeteende i över 7 månader och får fortfarande impulser och tankar och att skära mig varje dag. det är konstant i mitt bakhuvud och jag vet inte vad jag ska göra längre. allt är bra när jag är tillsammans med min pojkvän eller någon annan som kan se till att jag sköter mig men så fort jag är ensam kommer tankarna och de överväldigande ångestkänslorna. hur gör man för att bli av med tankarna? kommer jag förevigt behöva stå ut med detta? jag vet inte hur mycket längre jag kan ta det

[Azure Qumysu]

Självskadebeteende är definitivt inte en lätt sak, det blir som ett beroende som kallar dig konstant… Jag vet att det kanske inte känns uppmuntrande, men du är otroligt stark som har kunnat hålla dig fri i 7 månader.

De bästa tips jag har är, när tankarna kommer, så hitta någon annan tanke som du alltid går till. Välj någonting som betyder mycket för dig- det kan vara ett underbart minne, ett skämt, en plats i en bok eller ett tv-spel, eller något du ser fram emot, tillexempel. Det måste vara något som är starkt i ditt minne. Välj något och försök att alltid relatera självskade tankarna till att tänka på det du har valt. Försök att lyssna på musik, eller titta på filmer och tv-serier, spela tv och datorspel. Allt för att inte vara ensam med dig själv.
Men! Jag vet personligen att tankar och distraktion inte alltid räcker när man är ensam. Om du känner att du verkligen inte klarar av det längre… så kom ihåg att det inte är hela världen. Du är stark även om du känner dig svag, du har gjort mycket, men du är inte perfekt och det kommer att vara svårt. Om det tillslut går bakåt, kom ihåg att livet fortsätter och du har fler försök. Du har inte bara ett försök och sen är det kört- om du faller bakåt, försök igen, och igen. Det spelar ingen roll hur många gånger du misslyckas, vad som spelar roll är att du inte låter det hålla dig fast.

En sak jag har hört om är att om du inte kan undvika det längre, är att göra något som känns som självskadebeteende, men som inte skadar dig. Det kan vara att du nyper dig själv till exempel, eller att du stretchar kroppen inför träning, eller äter chili (sen finns det ju kampsporter också om det känns som något- tillexempel karate, där kan du få blåmärken och träning på samma gång). En metod jag känner till är att du håller dina fingrar vid böjningen mellan varandra, och pressar dom hårt emot varandra. Det känns lite konstigt, nästan lite ont, men inte riktigt. Sen andas du djupt och räknar till 60, eller så långt som du behöver.

Det kommer ta tid, kom ihåg det, och det är okej. Det kommer vara svårt, men det kommer inte vara evigt. Tills dess, försök att inte tänka, och hitta distraktioner så mycket du kan. Och kom ihåg att även om det värsta skulle hända, så behöver hoppet inte sluta där. Jag önskar dig det bästa, främling!

[Yellow Kebyjo]

Azure Qumysu skrev:

Självskadebeteende är definitivt inte en lätt sak, det blir som ett beroende som kallar dig konstant… Jag vet att det kanske inte känns uppmuntrande, men du är otroligt stark som har kunnat hålla dig fri i 7 månader. De bästa tips jag har är, när tankarna kommer, så hitta någon annan tanke som du alltid går till. Välj någonting som betyder mycket för dig- det kan vara ett underbart minne, ett skämt, en plats i en bok eller ett tv-spel, eller något du ser fram emot, tillexempel. Det måste vara något som är starkt i ditt minne. Välj något och försök att alltid relatera självskade tankarna till att tänka på det du har valt. Försök att lyssna på musik, eller titta på filmer och tv-serier, spela tv och datorspel. Allt för att inte vara ensam med dig själv. Men! Jag vet personligen att tankar och distraktion inte alltid räcker när man är ensam. Om du känner att du verkligen inte klarar av det längre… så kom ihåg att det inte är hela världen. Du är stark även om du känner dig svag, du har gjort mycket, men du är inte perfekt och det kommer att vara svårt. Om det tillslut går bakåt, kom ihåg att livet fortsätter och du har fler försök. Du har inte bara ett försök och sen är det kört- om du faller bakåt, försök igen, och igen. Det spelar ingen roll hur många gånger du misslyckas, vad som spelar roll är att du inte låter det hålla dig fast. En sak jag har hört om är att om du inte kan undvika det längre, är att göra något som känns som självskadebeteende, men som inte skadar dig. Det kan vara att du nyper dig själv till exempel, eller att du stretchar kroppen inför träning, eller äter chili (sen finns det ju kampsporter också om det känns som något- tillexempel karate, där kan du få blåmärken och träning på samma gång). En metod jag känner till är att du håller dina fingrar vid böjningen mellan varandra, och pressar dom hårt emot varandra. Det känns lite konstigt, nästan lite ont, men inte riktigt. Sen andas du djupt och räknar till 60, eller så långt som du behöver. Det kommer ta tid, kom ihåg det, och det är okej. Det kommer vara svårt, men det kommer inte vara evigt. Tills dess, försök att inte tänka, och hitta distraktioner så mycket du kan. Och kom ihåg att även om det värsta skulle hända, så behöver hoppet inte sluta där. Jag önskar dig det bästa, främling!

tack så jättemycket för dina tips och fina ord. jag ska försöka testa sakerna du berättade om och se ifall det hjälper något. tack igen för att du tog dig tiden att svara mig. jag uppskattar det jättemycket. jag önskar dig all lycka i livet.